Så kan : gråta användas i en mening
- Jag började gråta, säger Saga Lööf.
- Martin sprang ett stycke nedåt allen, men han såg ingen, och han var nära att gråta.
- Flickan började gråta och stämningen i bussen blev upprörd.
- Sonen blev så förvånad över dessa ord, att han upphörde att gråta.
- Jag vill icke beskriva det, ty vid tanken på att dessa herrar likväl tillvälla sig namnet kristna, är jag färdig att gråta av raseri.
- Jag började gråta av lycka, säger Dawits fru Sofia.
- Denna kvidan lägger sig tung på mitt bröst, men i stället för att själv gråta sjunger jag med hög röst.
- Jag började gråta.
- Hå, vad var det att gråta för !
- Pojken började gråta när I.M-D.
- Jag visste inte om jag skulle gråta eller skrika, när jag lyckligtvis fick förklaring på de kabbalistiska orden.
- Lätt tvingas sorgefull mun att le, men den, som är glad, kan inte gråta.
- sade pojken och kände sig så lycklig, att han måste gråta av glädje, liksom han förut hade gråtit av sorg.
- Alla vi andra, även läkarna, är rädda för att han ska börja gråta, tror jag.
- Därpå gingo de hem, glada över vad de bevittnat men på samma gång missnöjda med att de icke vidare skulle få se gossen gråta.
- – Jag bröt ihop och började gråta när jag fick se det här, säger Malena Kalsson.
- " Du ska inte gråta så !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
