Så kan (underliga) infall användas i en mening
- De små underliga ögonen, som påminde om ett djurs, foro blinkande och vaksamma över hela min gestalt.
- Det var underliga ting, alltsammans, ting, som ingen begrep.
- I Kierkegaards författarskap skymtar fadern ofta fram som ett gåtfullt gammalt original med stundom barockt geniala infall.
- Och publiken, de stöter på underliga och udda figurer.
- Jag har stått länge vid ett av fönsterna i salen och sett ut och lyssnat efter alla nattens underliga ljud.
- Kan ni tänka Er sådana infall som det att han icke är far till sitt barn.
- Han visste inte, vad han skulle svara på detta infall.
- Ja, nog har ödet bra galna infall ibland.
- Jag hade haft mina nycker, mina begär, mina infall.
- De var så underliga, bar sig så märkvärdigt åt.
- Då hörde jag underliga ljud av röster ett stycke därifrån.
- - Dithän har således din underliga tillgivenhet för den där slyngeln bragt dig.
- För mig är tävlingen bara ett infall, ett sätt för oss att bli kompisar igen.
- Emellanåt hade han nyktrat till och betraktat det hela som ett infall, en nyck.
- Och duvorna framför dem kuttrar och stampar och springer i sin underliga lek närmare och närmare varandra.
- – Det var ett spontant infall, ingen tävlingscomeback, säger hon till SVT Sport.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
