Så kan (sinnes)lugn användas i en mening
- yttrade Haraldsson till sin nya bekantskap med ett så isande lugn, att blodet nästan stelnade hos Erika.
- Hon var nu lugn och vid gott mod och talade vid Ingmar, som om ingen fara hotade.
- Det gör mig lugn igen att inandas doften av så mycken ungdom och hälsa.
- ( Hon nedsjunker bedjande för Anna, som skenbart lugn upplyfter henne och leder henne tillbaka till länstolen. )
- Lugn i stormen, sa han.
- Men du ska misstänka det, du ska ana det, och du ska aldrig ha en lugn timme mer !
- - Ni är ju utom er, sök att vara lugn ett enda ögonblick.
- Det gäller bara att vara lugn.
- Idag är stämningen lugn och trygg.
- Vad som sedan skulle ske, visste han inte rätt, men han kände i själen ett sällsamt lugn.
- Och vi kan i lugn och ro plocka ihop dina produkter utan den vanliga stressen.
- Hon var lång, litet väl grovt byggd, men med en säker, lugn hållning.
- Ireen von Wachenfeldt säger att hon slutar för att få lugn och ro.
- Det är bara jag, som är lugn och förståndig och tycker, att jag väl kunnat leta upp en anständigare kvinna.
- Var nu blott lugn, så skall ni gå långt !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.