Så kan (o)väsen användas i en mening
- Boström och med salig Menenius Agrippa ( se Livius eller i brist därpå Shakespeares Coriolanus ) betrakta staten som ett personligt väsen...
- En sekund skymtade hon kanske i hans ord en uppenbarelse av den goda kärlekens väsen : det att somna och vakna trygga vid varandras sida.
- Hon tycker om att se hur hennes närvaro uppmjukar stelheten i hans väsen och att höra hur hans röst veknar när hon talar med honom.
- En är han, en och stor, men i varje blomma, i varje växande väsen finnes han.
- Jag kan väl tänka, att du skall göra väsen av det här ena, hyggliga, vackra rummet, och tycka det är dumt för att det är allenast ett.
- Men nu slog det mig varje dag, hur hela hans väsen hade blivit gladare och jämnare.
- Ni gör ett sådant väsen av Sankt Julius Biskop.
- Samtidigt antog hon något gosselikt i själva sitt väsen och känsloliv.
- Så länge den ljöd, skulle mörksens väsen ingenting mäkta.
- Hon är ett högre väsen, och din son vilar gott på hennes arm.
- Allt det öppna, strålande i hennes väsen är utplånat.
- Jag skrek ju och förde väsen som en tölp i stället för att - att ha handlat på ett helt annat sätt.
- Husen och de heliga åkrarna och de själva, allt skulle ju en dag tillfalla detta nyskapade väsen, om det fick behålla livet som en nådeskänk.
- Men det är ju något utom menniskan, som icke hör till hennes väsen !
- Hela hans väsen gick som en ton igenom mig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
