Så kan (löjligt) beskäftig användas i en mening
- Han föreföll inte längre så löjligt lillgammal.
- Ja, tänk så löjligt — det var någon som kallade mig så nyss.
- För resten fann han det också mycket löjligt att bli kallad guffar av sina egna barn.
- Ja, sa han, jag vet, att det ser löjligt ut.
- Hatten var löjligt liten med en svart slokande plym som såg ledsen ut.
- Han hatade den unge mannen, som var så glad, han hatade trädgårdsmästaren, som såg så beskäftig ut.
- Det var fru Gunhilds allvar och ingenting löjligt.
- – Det är titelsjuka och det är löjligt, säger oppositionsrådet Per-Ola Mattsson ( S ).
- Dessutom verkade det löjligt att se de jättelika gardisterna värnlöst underkastade den lille mannens elakheter.
- Plötsligt blev hans målbrottsstämma löjligt grov, mörk, hotfull
- De betraktade honom där han som beskäftig värd rörde sig i rökmolnen, fin och korrekt.
- anser att det skulle ha varit löjligt med en särskild häktningsförhandling.
- Det är lika löjligt som passande.
- Han kunde icke tänka sig vad hon fann för löjligt i det.
- Han tycker att förslaget är löjligt.
- Men är det inte både ömkligt och löjligt ?
- Du finner, att alltsammans således vore löjligt, och du gjorde mig en tjänst, om du läte de där narraktigheterna fara.
- Ridån hade redan gått ned för skådespelet, och det var bara löjligt att ännu stå kvar och vackla på det tomma scengolvet.
- Storbråk i Karlshamn efter nya rollen : Löjligt
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
