Så kan (löjligt) beskäftig användas i en mening
- Det var löjligt !
- Det föreföll henne själv ganska löjligt.
- De betraktade honom där han som beskäftig värd rörde sig i rökmolnen, fin och korrekt.
- Vare sig de behövdes eller ej, gjorde hon helt om och sträckande ut stegen på ett löjligt, okvinnligt sätt skyndade hon fram till hörnet.
- Han tycker att det är löjligt att eleverna inte ska få fira advent i kyrkan.
- – Löjligt, men det är förbjudet enligt regelboken, säger SVT-experten Jonas Kruse.
- Stora Arslet, sa jag, för att han skulle höra hur löjligt det lät.
- ( Pytt inträder, löjligt utstyrd som officer, och gör militärisk honnör. )
- Hon bli svärmor åt min son... åh, det ä ' löjligt !
- Många i Borås tycker förstås att det är löjligt att ett sådant bråk ska stoppa EM-matcherna.
- – Då tyckte jag att det var löjligt, säger Krister Ederth idag.
- Att slösa tid och krafter på ett dylikt företag var löjligt.
- Du tycker säkert att det är löjligt av mej att göra en så stor sak av ett krossat fönster, sa Möller.
- Var det inte alltför löjligt det här ?
- – Det är lite löjligt att vi skulle gå ut så sent.
- Men jag har alltid varit så rädd - löjligt, varför ska man vara så rädd ?
- - Jag vet inte - om du inte vore så djupt nere- så ytterst hopplös skulle det vara löjligt.
- Ridån hade redan gått ned för skådespelet, och det var bara löjligt att ännu stå kvar och vackla på det tomma scengolvet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
