Så kan (fån)stirra användas i en mening
- Hela timmar kunde han sitta sysslolös på bryggan och stirra i vattnet, dit han nedsänkt metspöet, vilket han vanligen glömde att draga tillbaka.
- Ser du till att I fån något att muntra er med ?
- Fröken Fån hette hon.
- Hon besitter kraften att stirra på folk och tvinga dem att göra som hon vill, något hon använder för att ta sig ut ur sitt fängelse.
- - Du, Barbro, kunde väl göra annat än sitta och stirra på gossen, sade gumman en dag, då hon var alldeles uttröttad.
- Danne kan gärna fortsätta att stirra på Filippa om han vill.
- Han liknar nu en antik skulptur, stympad, kall som marmorn, och med ögon som stirra blinda ut i världen.
- » Man bör inte stirra sig blind på enskilda värden utan på risken i dess helhet. «
- Det var ljust i vartenda fönster, raden längs efter, hela huset tycktes stirra med vidöppna ögon på Marianne.
- Han gav till ett litet rop av förvåning, och alla gässen såg genast upp och ställde sig att stirra åt samma håll som han.
- Hon står där på trappan och ser in i hundratal av gråtande ögon, som ängsligt stirra upp till henne.
- Om aftnarna innan hon somnade kunde hon med hakan stödd mot handen ligga och stirra ut i mörkret.
- Där stod de som fån.
- Han kände sig som ett fån.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
