Så kan överdingt artig användas i en mening
- Sir Wathier, lång och mager med ett runt och rott barnansikte, såg på mig med ljusblå närsynta ögon och frågade artig efter min far.
- Jag kunde varit lika artig och förvärfvat mig samma ynnest af friherrinnan, om jag gjort som han.
- Göran beslöt, att vara ytterst artig, för att utforska huru med allt detta kunde hänga tillsammans.
- Han lämnade solfjädern tillbaka med en artig bugning men med en sarkasm kring de nervösa mungiporna.
- Men låt se, hur var det nu igen - ' min ärade fru '... - så artigt - ja, han var alltid artig !
- Ni är mycket artig och mycket angenäm.
- inföll värden och steg hastigt upp, hänförd av sin medfödda känsla att emot vem som helst vara artig, " kan vägen icke fortsättas i afton ?
- Han är mycket artig mot
- Ja, herr Sörling var en särdeles artig kavaljer.
- Mor hit och mor dit, mumlade herr Markurell på ett obestämt sätt, som möjligen kunde innebära en artig motsägelse.
- så artig !
- Han var artig och trevlig och påstod att han var polis, har kvinnan sagt i förhör.
- Han var förstämd, men han visste att dölja det under artig belevenhet.
- Far hade alltid varit mycket artig mot mor ; men nu blev han så chevaleresk och smått svärmisk, att jag måtte le i mjugg.
- Du har just inte visat dig synnerligen artig mot borgmästaren.
- Paula talade för grovt, nej, inte alls vackert, var inte nog artig.
- Hon försöker låta artig när hon förklarar för kvinnan att hundar med så stark instinkt måste uppfostras ordentligt.
- - Fienden är nog artig att i stället komma till oss, svarade han och torkade pannan med blusen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
