Så kan ömt användas i en mening
- Alltsedan han kom hem från jakten och fann Marianne borta, har hans hjärta varit som ett ömt sår.
- De ler ömt mot varandra och konstigt nog verkar hjältens leende inte ett dugg opålitligt längre.
- Hvad som är i oss, det var lika starkt och ömt hos andra före oss och skall vara lika starkt och ömt hos andra efter oss.
- ( ömt till Henning ).
- Hon brukade då ibland sitta och tala ömt och jollrande med sig själv.
- Hennes nåd smekte Elisabeth och talade ömt till henne - hon svarade blott med snyftningar.
- Han slickade henne ömt, och hon lät det ske med tålig undergivenhet.
- Margit, du som alltid hade ett ömt hjerta, du som kunde vara god, kan du göra en menniska så olycklig som du gör mig ?
- Han strök i förbifarten vädjande över sin dotters aYlar, som hade han velat be om ett mer än vanligt ömt " God natt, sov gott ! "
- - Bry dig inte om att vara rädd, sade Agda ömt.
- ( ömt )
- Min fina lilla häst, du är allt en riktig liten toka du, säger jag ömt och smeker Sallys svettiga hals.
- ( ömt ).
- frågade han ömt.
- De nickade lika ömt, och en smula förtröstansfullt också, tillbaka.
- Ömt.
- - Att vår ömt älskade - och så vidare.
- Han kysste den ömt, med slutna läppar.
- Och han hörde henne skratta ömt, kuttrande som en duva.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
