Så kan ömt användas i en mening
- Nästan ömt vidrörde han det skadade stället.
- Och han hörde henne skratta ömt, kuttrande som en duva.
- svarade grisetten och klappade frun ömt ett par små oförmärkta tag på handloven.
- Blicken fick ibland ett nästan ömt uttryck, den var icke lik ett barns blick.
- utbrast han darrande av glädje och tog den försiktigt och ömt ur Tages hand.
- De ler ömt mot varandra och konstigt nog verkar hjältens leende inte ett dugg opålitligt längre.
- ( ömt, i det han fattar Elfvans händer )
- Jarro hade ett ömt och tillgivet hjärta som alla fåglar och blev outsägligt bedrövad, när han hörde detta.
- Deras ord fingo fladdrande fjärilsvingar, som ömt berörde deras blossande kinder.
- Det var visst inte därför, att hon hade stått och blickat ömt på Karl-Artur, som han inte ville se Charlotte.
- I rosenkalken fjäriln har sin purpurvinge gömt, på lönnens gren ett duvopar varannan smeka ömt.
- Tord betraktade henne ömt.
- Fru Ebba tog hennes hand och förde den systerligt ömt till sina läppar.
- Far, som mitt upp i sin billiga vrede kunde visa prov på ett ömt hjärta, ropade : Slå icke flickan !
- ( ömt ).
- Och sedan hon ännu en gång suckat ganska ömt och givit mig en rent skakande blick, körde hon vidare.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
