Så kan ögonkast användas i en mening
- Vid första ögonkast åt stranden märkte de, att våren hade gjort stora framsteg, medan de hade varit borta på öarna.
- Litet därefter fortsatte hon, med ett glänsande ögonkast : O Ambrose !
- - Ingmar gav henne ett vredgat ögonkast, hoppade ur kärran för att få vara i fred och ställde sig att läsa brevet.
- Men Ruonville förargades icke litet genom detta ögonkast från sin motståndare.
- Hängande huvud och arga ögonkast finnas där, och gården skälver av svordomar och vilda utbrott av vanmäktig vrede.
- Han förbigick allt ; och hans likgiltiga ögonkast förirrade sig ned i bladet ända därhän att komma in ibland polisnyheterna.
- Utan sorg och ånger, men fullt av bön och tårar var det ögonkast hon gav honom.
- Ingmar gav henne ett vredgat ögonkast, hoppade ur kärran för att få vara i fred och ställde sig att läsa brevet.
- Då Constantin såg henne återställd kasta livliga och glada ögonkast omkring sig, vågade han den frågan : ni är icke pariserbo ?
- Montmorency steg med varma, hoppfulla ögonkast ifrån tavla till tavla ; han besökte alla målarnes rum.
- Men han var försiktig och klok, oaktat till hälften övertalad genom hennes ögonkast och livliga ord.
- Men ett hastigt ögonkast på utanskriften övertygade honom, att det icke var greve Ambroses stil.
- Gripen av förvåning följde Alphonse riktningen av sin väns lågande ögonkast, för att upptäcka vad han varseblivit.
- Wallenstedt blåste upp läpparna och gav honom ett ursinnigt ögonkast.
- utropade Sara med blixtrande ögonkast, och glömde sitt du.
- Gubbens stela ögonkast mörknade allt mer.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.