Så kan snål användas i en mening
- Han visste nog, att folk sade, att far var snål, men det var väl rätt att hålla på pungen och inte kasta bort pengarna i onödan.
- – Jag tycker att Johannes varit snål med dem, ler Magnusson, som inte förväntar sig någon superform.
- På sitt tröga sätt var han snål, närig på bönders vis, och han tyckte allt att hon lättat hans pung på bra mycket pengar.
- - Om sådant är jag snål, inte om penningar.
- Fadern behövde vara snål för att kunna skrapa ihop förmögenheten.
- Hon slickar sig kring munnen, snål om kaffesmaken som ännu sitter kvar i hela ansiktet, söt och varm.
- Det var en häst som hade skadat sig, men Kajsas pappa var för snål för att ringa efter veterinären.
- Om inte Stellan varit så snål, skulle jag köpt allt vad jag såg.
- - Snål är han, och elak är han, men dotter hans lär bli ändå värre, om hon får leva, säger folk.
- Men bara efter en liten tid blev han snål och gnatig.
- Men havet är girigt och vågen snål. "
- Herr Markurell var inte girig, knappast snål, men han var sparsam.
- Och när han skraltar så där omkring, är han dock så snål emot sin lekamen, att han endast njuter vatten.
- Det är bättre att kallas snål och sitta på en skuldfri gård än att dras med lån som de andra hemmansägarna.
- Jag vet hur Stellan kommer att gnälla efter dem, han som är så snål.
- Farmor är inte snål.
- Nej, du, — farbror är snål, det är hela saken !
- Fru D. : Ja, ja, gubben lär allt vara snål.
- Var icke snål, säger jag : giv mig en till ! "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
